|
Jag skriver krönikor av den anledningen att det får mig glad, kort och gott. Ibland är mina rader efterfrågade hos tidningar och sajter, andra gånger har jag tjatat mig knallblå till att få ut dem.
Att skriva lite på jävelskap roar mig, men naturligtvis anpassar jag texterna efter vilka läsare jag förväntas att få. En typisk krönika skriven efter mina fria fingrar får du om du blandar dessa;
DEN FÖRLJUGNA KÖNSDISKRIMINERINGEN
Tjejer ska få vara tjejer, precis som killar ska få vara killar, det är min åsikt. De löjliga debatterna kring vad som är acceptabelt i könsrollerna har nått orimliga gränser.
Jag hör om folk som frekvent vägrar berätta könet på sitt barn bara för att de inte ska mötas på något speciellt sätt. Man anmäler företag, när tjejer i prinsessklänningar leker med dockor i samma reklamblad där killarna bär svarta riddarcapes. På grund av denna absurda besatthet riskerar vi att viktiga frågor drivs till bottennivåer.
Givetvis ska alla ha samma förutsättningar oavsett kön, lika lön för lika arbete. Men när man går ner i knähöjd för att riva upp barns lek och liv, då har det gått för långt. Vad gör det om din son gillar att dra vingarna av döda flugor när din dotter bara vill laga mat på sin röda BRIO-spis? Ta in flugorna i leken - låt sonen låtsassteka dem i stekpannan om det är så viktigt för dig (vore det min son skulle jag kanske oroa mig lite för att han vill plåga och tillaga insekter, även fast jag hört att de rackarna ska vara rätt rika på mineraler). Låt oss som inte är redo att offra våra barns lycka få ha ungar som tillåts leka med sådant som de av naturen är intresserade av.
Vad kommer det bli av barn som uppfostras med att man ska ropa diskriminering så fort något avviker från den politiskt korrekta mallen? Hur kommer de att kunna föra sig socialt som vuxna när de blivit drillade att tycka och ens haka upp sig på dessa skitsaker? Antagligen kommer de så småningom propagera för att vi alla ska raka av oss håret och gå i enfärgade kläder, så att ingen ska riskera att sticka ut och bli ojämställd. Vad är det egentligen för fängelsevärld som förespråkas? Acceptera att vi är olika, sluta avköna oss och bara lev istället.
Det finns inget ”rätt” sätt för ett barn att leka på. Det är vida känt att när vuxna försvinner utom synhåll går de flesta barn ifrån det förljugna till det normala, vad man än försöker lära dem.
KONSTEN ATT VARA ANNORLUNDA
Så många eftersträvar att stå ut från mängden, att synas på ett sätt som ingen annan gör. Det är så skrattretande när det blivit ett undantag att beskriva sig enligt orden man hittar under kategorin vanlig och normal.
Samtidigt som många människor skulle sälja sin egen bullbakande mormor om det bara gjorde dem originella nog, så är det samma personer som bara vill vara en i gänget. Det har blivit en modefluga att må dåligt, både unga och gamla blir pillerknaprande zombies, och tjejer låter killar ta dem i prutten för att de inbillar sig att alla andra gör så. Det kan göra vem som helst med lite sunt förnuft helt mörkrädd.
Det handlar inte om mod när det kommer till att försöka vara annorlunda numera. Ingen reagerar längre om man går klädd i konstiga kläder, vansinnestuperat hår eller med en kropp helt doppad i tatueringsbläck. Alla kan starta en blogg och skriva provocerande texter, eller färga håret i en färggrann hårtoning från den lokala mataffären.
Jag bor med min man och våra gemensamma barn i en villa där volvon är parkerad på uppfarten. Oftast går jag klädd i hela(!) jeans och svart topp. Jag är mest udda. Jag vinner!
|
